hillevi

Woh! försök överleva i min familj en dag som denna. redan i ett par dagar har strejken varit påväg att bryta ut, när sånt här händer försvinner alla på udda turer och skriker och vägrar göra något snällt mor varandra.
 
Det hela börjar med att jag kommer hem till ett tomt hus (vilket är ovanligt nuförtiden när helge inte börjat jobba än och mamma tagit lite lediga halvdagar här och var).
Sen kommer pappa hem och då börjar plötsligt telefonen ringa som en jävla galning (jag menar, hur kul är det att ringa hem till oss?). Plötsligt springer två högljudda varelser med påsar överallt in i hemmet och fullständigt välter allting och skriker.
Efter en stunds chock inser pappa att det är hans fru och son som beter sig på detta lustiga vis. Då har dom fått ett infall och åkt till köpenhamn och shoppat. Sen sätter sig mamma ner och skriker bestämt: JAG TÄNKER INTE LAGA MAT! varpå min bror också sätter sig ner (när man sitter i min familj menar man allvar) och hänger på: NEJ, INTE JAG HELLER! fan, detta betyder ju att jag och pappa måste laga mat inser jag snart.
Eftersom jag redan var skithungrig och lite smått svimfärdigt blir jag tårögd och menar bestämt att jag har slitit hela dagen medan dom shoppat och jag ska minsann inte laga mat till dom, pappa som fortfarande är i chock efter sin frus mycket udda beteende säger lite osäkert: jag och hillevi lagar mat. tack för den far!
Iallafall tappat jag humöret och skriker: jag ska stryka er ur mitt testamente!, går ner i köket och börjar febrilt steka köttbullar. pappa kommer sakta (jag betonar på sakta) efter och gör potatismos, när maten en stund senare (efter att pappa fått mig att febrilt sluta steka köttbullarna) säger jag (med en så vänlig röst man kan uppbringa innan man vill brista ut i aggresivt gråt) att maten i klar. Vi sätter oss ner och jag stirrar stint i bordet  medan mamma börjar berätta om deras dag, efter en stund kommer det fram att dom redan Har ätit (sluta äta upp min mat när ni inte är hungriga!!!). Iallafall stoppar det inte min bror från att fullständigt hälla i sig maten (hört talas om att tugga mr. bror?) han ställer sig upp och lagar mer mat och passar på att klaga på min stekkonst (okej, jag kan inte laga mat. men det var inte jag som sa att jag skulle laga mat!)  där någonstans tappar jag minnet och det enda jag vet är att jag skrek skiten ur mig.

så i kort: min familj hatar mig, är i strejk och jag ska ta ett bubbelbad.