hillevi

I skrivande stund sitter jag i min säng, jag har precis dragit upp gardinen. Det är en plågsam lycka att solen lyser i mitt arma ansikte. Jag har alltid sagt att hoffmaestro inte är något för mig, men så här en lördags morgon sitter det ganska perfekt med låtar som So do you och Im not leaving now.
Imorse vaknade jag med nånslags nostalgi chock, nostalgi över tider som vart, pinsamt nog även över spyxet och förfesterna. Men mest av allt fick jag en släng av festivalsjukan.

Jag längtar så äckligt mycket tillbaka till skiten som sätter sig överallt, att prata hur länge som helst med helt okända människor (tyvärr, männen i kebabvagnen räknas inte), supa sig alldeles för full alldeles för många dagar i rad, att se band du inte ville se och missa band du ville se.

Fyfan vad jag hoppas att siesta har IQ nog att sända UEFA finalen (27/5 barca-man united) på storbildsskärm, jag vet att festivalen inte öppnat officiellt men om dom inte gör det måste jag nog stanna hemma tills matchen är över, eller ta med en radio. Ta med en radio är en bra ide!

Det suger att jag är pank och att backa är när jag är i USA. Jag vill på åtminstonde en festival mer än siesta i år, en skitig räcker inte...

Nu måste jag räkna matte hela dagen och antagligen skriva historia arbetet. Järnspikar!